Stilla dig mitt hjärta, stilla blodstormens pilar
Vandra med mig min röde broder så het
Stå ut med mig och med min svarta stolthet
Vakna opp min vän, vaka över eldbaggens mila


Det ligger ännu på smedjans städ,
en glöd,
så röd,
så het.


Slut er mina ögon, slut er till stillsamhet
Låt hjärtetakten gå till glömskans sold
Låt er ej bekommas av tandgnisslets våld
Se upp mina ögon, se upp för sällsamhet


Det finnes ännu i bröstets kammare,
en känsla,
så gömd,
så dold.


Håll i hårt mina händer, håll om mina armar två
Sommargölarna förvandlas till speglar i vinterns hed
I regnbågshinnans skugga har tiden gått ur led
Räta dig min ryggrad, räta in dig i skammens vrå


Det finnes ännu i kroppens skrymslen,
en saknad,
så hatad,
så vred.


Stilla dig mitt hjärta, stilla kläs gravens brud
Sommarsolen har nu tappat sin friska märg
Skulden viner över drivande arktiska berg
Andas mitt hjärta, andas ut åtråns vanskliga skrud


Det finnes ännu i själen ett fängelse.
en cell,
så isolerad,
så kall,
med plats för dig.