Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag hade önskat så mycket mer,

Vart tog du vägen?
Du bar mig på dina axlar
Vi stal äpplen
Du stal min barnsliga förtjusning
Jag har inget kvar
Du hade den i ditt förvar
jag kastade lappen du lämnade tillbaks

Jag kan inte längre se dig
Och du kan inte se mig
Eller den röra du lämnat mig i
Du som sett mig i allt
Hört mig gråta mig själv sömns
Du
Du Borde förstått hur ont det skulle göra
Som att spela upp mitt eget mitt
igen
Du borde förstått att det skulle bli jag som fick bära det

Egentligen gör det ingenting
Jag kan slitas ut och in av stress
Skär av mig armarna och jag skulle ändå komma till din hjälp
Det är inte jobbet och dem sena nätterna
Det är inte mardrömmarna och skriket i kudden
Det är inte stirrandet i taket och ångesten för mörkret
Det gör inte längre ont att fundera över allt du sagt att var sant
Det är du
Du gör någonting
Vart tog du vägen?
Jag vill ha tillbaka dig
Men om sanningen ska fram
Är det kanske försent
Även om du skulle förändras
Jag har också förändrats

det vore lättare om jag kunde låtsas att du var död
men vet du
du kanske aldrig älskade mig
men jag älskar dig.




Fri vers av Fenomena
Läst 357 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-10-25 14:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Fenomena
Fenomena