Jag åker skridskor längs
krossade ishjärtan
det är sprickor överallt

månen har slocknat för längesen
bakom suckande skorstenar
i mitt hopsydda hjärta

där dina blå ögon fortfarande bränner i mig
som en enkel parasit

du skulle kunna se mig
så svag som jag är nu
om du bara hade ögonen kvar
de som jag stal

på samma sätt som du tog
mina andetag

du har bankat hål på mitt hjärtas stygn hela dagen
och bett att få komma ut

jag hade släppt ut dig
ifall jag hade nyckeln
om jag bara kunnat