”Den vägen vandrar vi alla en gång”,
brukade svärfadern säga!

Inbjudan att ta avsked kommer
allt oftare i högre ålder

Till sist, han var en av mina bästa vänner
genom hela mitt liv, min onkel.

Prästens ord och böner tog slut,
orgelbruset tystnade, följde sorgmarchen.

Granris på kyrkovägen, höstens träd omkring,
ännu en kort slutstig och den avlidne är framme, livet bakom.

Bortgången var inte en överraskning, den var väntad, men
likväl beredde det en stor sorg

Borta var en vänlig, älskvärd människa och vän,
ett stort, varmt hjärta och en ansedd, jovialisk humor

Han hade haft ännu i sin framtid förväntningar
drömmar, glädje och framtidstro.

I livet skedde ett fall till verkligheten.
Avfärden kommer ofta oväntat. Livets slut berör.

Upplevelsen är olidlig. Hjärtat fyllt av sorg.
Tankarna hos de som känner smärta.

Framme den hänsomnade, följet bakom. Den sista viloplatsen.
Det långa, utmattade livet i ändpunkten.

Blommorna på gravkullen berättar om vänners
längtan, saknad och tacksamhet.

Tystnad. Endast kyrkogårdens ekorre, en ordlös vän
kikar bakom gravstenen.

© Heikki Hellman