Helt hjälplös med ett rep i handen
satt jag på kanten av min säng och
undrade hur man knyter bandet.
Hon kom till mig med kalla händer.
Klädde slött av min tunga rustning,
tog av min skjorta i ett svep,
knöt fast sig i min säng med repet:
len alabaster. Tysta brus
från lakanet. Hon log som om
hon flöt bort, lungt ner för en flod.
I ögonen röt vinterstormen,
de ljusa, vänligaste blå.
Jag höll i hennes hand, varmt blod
gick ut i fingertopparna.
Jag kysste hennes ögonlock
med handen mjukt om hennes hals.