Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

http://www.youtube.com/watch?v=bazz7A_tD0g




Monologer flyter genom nervsystemet


Hennes ansikte sögs in mot tallkottkörteln; det skrämde mig hur liten hon var, som substansen i en nervsignal: kan man älska något så smått? En kram är en söndersmulning mellan tumme och ringfinger. Om atomer kan längta, längtade hennes pupiller; men man kan inte kyssa molekyler; man kan inte hålla om en dammpartikel. Jag försökte ställa in mina ögon, ett solsken genom randiga rullgardiner, för att hon skulle framträda. Jag fann henne ej, hur mycket jag än grumlade eller koncentrerade ljuset. Eller var jag blind? Jag undrade om hon fanns mellan raderna på sonettförsöket hon ivrigt reciterade från sin iphone. "Du har begåvning" - Ja, det är sant. Jag begrep inte dikten, men den lät vacker. Plågad. Och hon var vacker också. Kanske är jag själv så avlägsen att jag glömt hur man närmar sig en människa. Kanske är en sol, enligt mina ögon, bara ett nålstick i mörkret.

Plötsligt var hon en kuliss med rivsår i det svarta. Jag ville omfamna
monologen bakom.




Prosa av John Shade
Läst 576 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2011-11-14 17:14



Bookmark and Share


  Tomas Söderlund
Jag undrar om man kan kyssa molekyler.
Tycker om att betrakta när ögonen ställer in och beskriver solar. Och monologen bakom.
2011-11-15

  LenaJohansson VIP
mkt god läsning..tack
2011-11-14

    Shush
Du är fantastisk! Vilket språk du besitter. Du ger alla andra ångest här. Man smyhatar dig:)
2011-11-14
  > Nästa text
< Föregående

John Shade
John Shade