I förortens olika höghuskomplex
finns många olika hissar.
En del gick snabbt andra knappt
en del var självtänkande.

På Granbacken surrade dom
någon sekund innan dom gav
sig iväg, på Ringen är dom
långsamt slöa ja nästan döa,
så man hann fortare att springa
trappan.

På Mellanbergsvägen så gnissla
dom alltid vid inbromsningarnas tid.
På Myggdalsvägen gick dom faktiskt
snabbt, men kedjan rasslade i schaktet.

Bäst tyckte jag om hissarna på Siken,
ja Sikvägen.
Där gick dom fort ända till åttan,
bromsade mjukt och tyst.

Det är ock i hissar dom pissar.