Om man i slutet av sitt liv fortfarande inte funnit nån mening med livet
ska man då försöka leva förevigt?


Om man inte funnit lyckan i livet..... ska man fortfarande leta vidare och söka efter den?


Om den rätte aldrig kom, ska man fortsätta hoppas???



Om man kan leva förevigt, ska man då göra det och söka svaren... eller bara vara nöjd med livet som det var och sänka ögonlocken och säga adjö till livet