Postbesök nr 1:
Turnummer 917 jag får
det ropas upp jag går till disken...
Då kommer en man med 916, han
hade inte hunnit fram i tid. Jag låter
självklart honom gå före mig...

Jag ställer mig vid sidan och väntar på
min tur. Men när hans ärenden är klara
då får kassörskan på fingrarna fart
918, 919 trycker hon upp...

Runt om henne står nu en tremannatrupp!
Jag skriker till:- Tryck ej mer, det var ju min
917:s tur nu! Då säger hon: -Du får faktiskt
hänga med, här går det per automatik!

Postbesök nr 2:
Jag står vid postluckan blir expedierad. Kommer
då på att jag behöver frimärken... Innan jag hinner
säga frimärken till kassörskan har hon tryckt fram
en ny person. Men mina handlingar har hon kvar
och bredvid mig står en karl som tycker att jag
hans plats tar! Jag protesterar och säger:
-Jag var inte klar! Och fortsätter:
-Måste ni postisar agera på detta sätt
och på fingrarna ha en sådan sprätt?
Ni gör det inte för oss kunder lätt
eller har ni för avsikt att
bunta ihop oss till en bukett?

Postbesök nr 3:
Vågar jag det, så tänkte jag.
Jag gick dit! Frågade vid postdisken
efter kuvert med betalt porto på...
Fick till svar att sådana har de
inte längre. Men de fanns att köpa
hos deras partner, en ½km bort och
det andra vid infarten till stan, 1 km dit!

Postbesök nr 4:
Jag tänkte, nu går jag då inte dit fast jag behöver
frimärken för det har de väl inte heller. Så tittade
jag upp och emot det hållet där posten låg. Fyra
postflaggor med blå botten och på den det gula
posthornet, de flaggade för vinden.

What tänkte jag, aldrig har då jag sett fyra post-
flaggor fladdra där. Det måste ha hänt något
stort re-opening. Jag gick dit.

Passerade ännu tommare lokaler än innan. Bara
mörkt inomhus, totalt svart. Alla gardiner borta!
Alla möbler! Jättetomt!

Jag kom fram till entrén, på glasdörrarna till den
satt på insidan fastklistrade små vita lappar där
de hade skrivit, postens verksamhet här har
upphört. Vi hänvisar er till våra partners
och våra återförsäljare.