September 2009
En ouppdaterad kyrkogård
Sitter och tittar igenom min telefonbok. Den är rätt sorgligt ouppdaterad. Det finns massor av människor här jag inte pratat med på evigheter. Som jag varken ringer eller hör av. Gamla vänner man umgicks med massor förut, men som man tappat kontakten med helt. Gamla flickvänner. Avlägsna släktingar. Folk man knappt hälsar på när man träffar på stan för att det blir en så jobbigt pinsam tystnad mellan de rutinmässiga fraser av artighet som uttalas.
Lustigt hur det blir. Man drar isär, går skilda vägar. Människor man älskat och högaktat men som nu är begränsade till att vara en kontakt i en ouppdaterad telefonbok. Man skickar ett SMS nån gång då och då. Ibland får man svar. Ibland inte. Det gör detsamma. Man vill egentligen inte prata med dem i alla fall. Det finns inte längre något att säga.
Jag provar att ringa ett av dessa gamla nummer som finns sparade. ”Det nummer du angett är ej längre i bruk”. Jag lägger på och gör tyst en juridisk dödsförklaring av personen ifråga.
Det roliga är att det inte ens gör en något. Man ställer sig likgiltig. Det är med vänner och bekanta som med disktrasor. De fyller en funktion för tillfället. Sedan finns det två typer av trasor. En typ som man använder tills de slits ut eller blir smutsiga. Sen slänger man dem. Sen den andra typen som man faktiskt bemödar sig med att tvätta och återanvända. Det finns heller ingen logik i vilka trasor man väljer att tvätta. Det är bara slump. Eventuellt någon som är i någon behaglig färg. Annars är det ett slumpmässigt infall av impulsivitet som bestämmer dess livslängd och tiden för dess relevans.
Men ibland så minns man något. Roliga tider som varit. Roliga incidenter eller gemenskap i svåra tider. Man finner dem i sin telefonbok. Som en kontaktpost. Man ringer inte. Man skriver i regel inte. Men man tar inte bort den heller. Den ligger kvar. Som ett monument över något man haft. Över tider som varit. Tider man saknar men inte vill tillbaka till. Tider man inte saknar alls. Människor som passerat. Människor som gått vidare. Människor som fastnat. En vittrande digital gravsten.
En kontakt i min telefonbok.