Den, som för mig
med sin text
till en annan planet
den mycket om mig vet
utan att jag det visste innan...

Den vet
att jag kommer att sitta
som klistrad för att läsa texten
från början till slut
även det att jag håller
andan hela tiden...

Att jag kan skratta
eller gråta när orden tar i
i mig, för de vänder in och ut på
gamla tankar och drämmer till
i mig med nya idéer, som jag
inte alls haft en aning om innan...

Och den vet att så fort jag har läst klart
slänger jag mig på telefonen och ringer
upp den, som skrivit texten...

Och det gör jag nu, jag slår 535388
jag hör att luren lyfts någon andas
och säger: -Jaha, vad tyckte du Ewa...