Alla ler men ingen ser.
Tillgjort och plastigt,
opersonligt och mastigt.

Förlåt mig för igår
då jag själv stod i korvkiosks-kön och skrattade,
för att jag låtsades hålla med och trodde på fred

Förlåt för att jag sade att traditioner är viktigt.
På julen ska det ätas välgödd gris
och på Scan jobbas det över.
På lördagar ska det supas
och ringas gamla ex.

Pengar tjänas till shopping och Sobril.
På dagarna tigger jag andras cigg,
för jag vill inte köpa några själv.
På nätterna onanerar jag och läser skvaller på olika forum,
men bara om mig själv.

Jag inser att jag inte är så unik,
bara precis som alla andra – medberoende,
naiv och skoningslös i jakten på evigt liv.

Vilket jävla liv?
Snart börjar jag väl också med botox.
Så förlåt.