Läser man vissa spalter eller bloggar rekommenderar olika livsstilscoacher att man ska bejaka/ta fram barnet inom sig.

Jag vill inte göra det.
Jag var ganska elak som barn.

Jag förstår inte riktigt vad det är som är så vackert med att vara barn. Jag ser ingen tjusning i nerbajsade blöjor, fula teckningar på huvudfotingar eller ett liv baserat på gutturala läten och egocentrism.

Jag ser ingen glädje i jojo-lekar med snor, våta och illaluktande kläder efter en blöt ormgrop.
Eller denna hjälplöshet och oskuld som barn enligt så många står för.

Förresten vart kommer detta snack om oskulden ifrån?
Jag har väl aldrig varit så skyldig som när jag var barn. Fick jag inte skäll för något jag enligt min fantasi inte gjort, slapp jag tillrättavisningar och vägledning då jag kanske som mest det behövde.

Då har jag ändå inte räknat in all den motsägelsefull information man får som barn. Först ska man lära sig att gå och tala, sedan sitta still och hålla tyst.

Så vad är det som är så vackert och fint med att vara barn?

Jag kan bara komma på två saker som jag saknar och det bottnar i ren bekvämlighet. Det var att ingen tyckte det var konstigt att jag gick med mysbyxor hela dagarna eller hade matrester runt min mun.

Allt annat är något jag helst förtränger, seglar ihop i ett kuvert och inte vill plocka fram igen.

Hellre dricker jag öl och kollar på TV än kladdar med modellera. Hellre tjänar jag pengar, arbetar som en slav och fortsätter samla vuxenpoäng än halvligger i en märklig ställning och kletar banan över ett helt vardagsrum. Hellre åldras jag, förblir tråkig och sedan dör – för något annat kommer ni ändå inte att acceptera.

Så till alla er livsstilscoacher vill jag bara säga;
Hycklare! Ni precis som jag har också anammat det vuxna idealet. Ni super sönder era hjärnor, äter lyckopiller som om de vore geléhallon och skiter i era barn. Inte fan leker ni kurragömma eller sitter i något bollhav. Era kostymer och klädstil är inte anpassade till det. Ni sitter på olika kontor och bara hittar på.

Ni svarar; Tyst med dig, låt inte detta komma ut. Det är vår hemlighet. Väx upp!

Jag säger: I helvete heller! Allmänheten måste få veta. Låt mig få vara i fred.
Låt mig fortsätta få vara mig själv, alltså ett riktigt barn.