jag låter ljuset måla mina tapeter
och minnena rycks upp från sin vila,
som löv i vinden
och juni darrar av värme,
söver min sömn med sin sol
och jag vaknar själv (igen)

klockorna rör sig långsamt framåt
medan din närvaro flimrar förbi,
som fragment på tidens hud,
tatuerade sekunder över ögonen
och sommaren är ännu bara barnet,
fast i ett mantra,
ångestens självdöende explosioner

vi blundar
för smärtan som dagen innebär
och dödens sötma
är vinter