du knöt en blå klänning runt dig själv
vi målade potatisar på stranden
du var min dröm
molnen krusade sig som ett skelett
solkatterna badade i vattnet

syster yster, jag minns ditt hår som bröt strömmen
när världen drog över alla gränser
din varsamma oreda som ljöd genom tyngdlagen

det gungade så att vi fick sluta ögonen
våra gamla liv i en strimma blekhet
som havets hala stenar är det uppstickande förflutna

en stum spegel

livet tycktes stå stilla