Jag känner hur paniken kramar om mig,
hemtamt o kärleksfullt grymt.
Den vet att jag inte har styrka att stå emot - att jag lätt släpper taget om förnuftet o ger med mig...
Låter den uppsluka mig o kräva mig på min fulla uppmärksamhet.
Nostalgisk smärta gör sig påmind i minnet,
hjärtat trycks ihop, upp mot bröstkorgen.
Hyperventilationen sätter igång i 180 - jag får ingen luft...
Svimfärdig till tusen nålar bränner in i huden, skaver in under...ner till benet
Varje molekyl i kroppen stelnar till och jag vet att den har vunnit ännu en gång...

© 2011 Celticgirl