Jag är en delasängmänniska; ingen ordperson;

-- inget "jag älskar dig" i tusen variationer --

mer än tio rosor, en skejtkeps (oh, den kommer) och
Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg i nyutgåva
i en Ett Kolikbarns Bekännelser bag
med dikten i

jag är den som ligger bredvid,

andas

till en film du inte hänger med i
("Ennis, girls don't fall in love for fun" -
både hon som rusar ut i tårar och han
som sitter tyst)

intill dig andas jag

och lyssnar på dina andhämtningar
när jag inte svarar på
"Vad sa han? Varför gjorde han så? Är det hon?"

Det är lilla döden för mig. Som att somna till en film. Då blir allt
lila. Du är

1) den som
lyssnar till min vaggvisa för flyktbenägna
2) stör dig på hur jag knäpper med fingrarna
3) den enda som gör mig nervös
4) den enda som gjort mig knäsvag
5) delar månen med mig ("Den ser arg ut nu - den ser
besviken ut? Hånfull? - Nej, nu är den glad!") både här och där

och vart fan vi än hamnar älskling

6) Värd mer än allt som mina ord har samlat
7) den som jag hatar

Och jag älskar dig i tusen variationer.