Rycker lite löst med huvudet och tycker att livet är rätt toppen, eller
så
kanske jag bara försöker kompensera min avsaknad av kastrationsångest
men jag försöker konstant förklara för dig att vissa kvinnor är hela, att vi bara är
Som att uppskatta sin egen blindhet.
Och vi virar oss runt en midsommarstång i hopp om att väcka allt som sov
(Hon tittade på mig och andades att jag var vacker,
precis så där som jag faktiskt är)
Ibland ropar du lösryckta meningar, från ingenting
och ja, jag brukar titta bort
om jag känner att jag inte orkar
den där konflikten som alltid följer på, att vi är två
Sorry, du grät i mina armar i natt och jag har nog
aldrig förstått det så
som att någonting skulle kunna vara mitt fel
inte bara för att jag är vacker, utan för att tankar aldrig slår lika hårt
Och någon säger att jag har fel och
någon annan att det är strunt
Jag har visserligen sagt det förut, men jag är mycket religiöst uppfostrad
och så var det det där med aporna
och mina kliande hälsenor
men det var få som förstod mig
Vi kanske gav varandra två ögonkast och en vänsterhand ikväll
och du sa något om skridskor och att det var rätt kallt
ute, men ändå handlade allt om oss
två
Och jag var fri och du var bunden;
ja, jag hör dig skrika från min säng nu
att du vill komma loss
och så
Men jag låter mina andetag bestämma takten och det går långsamt nu
Som ett kalejdoskop, Sorry
Det var längesen jag drack så mycket vin, som jag gjort ikväll och
det var längesen du sa förlåt
Inte för att jag kräver det,
vid närmare eftertanke
är det nog mitt förlåt det väntas på
Och så putsade jag bort några dammkorn från fönsterblecket och
tänkte att idag var i morgon och
vattnade min blomma
lite för mycket
men det var ändå hennes rivmärken längs din rygg
och jag tror att vi grälade den natten

.