Ett kortfattat Manifest för er som saknar
det konkreta

en pyramid av norrlands guld dynamit 7,0%
på en marshallförstärkare från 80talet
alvedontabletter utspridda på golvet

lämna glipor för personlighet att slinka mellan
                     ord är inte fängelsen
                         för bortglömda jag

En aforism för er som virrat bort er i den generella

Åtrån, lusten, längtan, trängtan, trånaden,

skriv det som är ditt, bara ditt

så att inte vävnaden av lena lemmar,
oåtkomliga länder
                            rubinröda läppar
                            och glittrande ögon
blir din sminkade Frankenstein,
blir en metallduk man inte kan sova på,

något uppochnervänt paradis i en krets av inferno

samma kalla leende
vilken dikt man än ramlat upp på.

Ett tips för den som älskar kristen vokabulär
(psalmartad simpelhet inflikat
mellan nått ord om en bänk
och en coca cola light)
och andra andliga dekorationer:
Om ni vill ha allseende, glöm ej att undvika
Gud då och då. Han vill gärna glimta fram
av sig själv där man minst anar.

Några ord för er som glömt det verkligt vaga,
vimmelkantigt dunkla, oförglömliga; ibland kommer 
det vackraste fram
när det skymmer för ögonen. När världen
rättar till sig i mörkret.

Läs Dante, för den eviga kärlekens skull,
och för alla bländade ögon;
Homeros, för varje krossat hjärtas skull,
och för de stupade obegråtna;

Sapfo, för att hon utesluter mannen;
Catullus, för att han innesluter kvinnan. 

Glöm ej att läsa och skriva blandas ihop
i den bästa poesin. Man vet knappt
vad som är mitt eller ditt.