äntligen tillbaka
i min lilla förort
där vägskyltar visslar
järngrindar gnisslar

tar en pizza
ett glas öl
och njuter av
att slippa vara den
sunkigaste personen
i lokalen

en 40 timmars resa
över haven

öppnar ändå ögonen
om att hemma kanske
är bäst
trots allt

det svider som salt
i mina färska sår

när jag inser
att min egen lilla vrå
i universum
bara består

av en säng
och två
datorer

ett staffli
en hög med böcker
en annan med noter

mina 27 kvadratmeter

på en av
världsrymdens
miljontals
planeter

och gatlyktorna visslar
vindens toner

jag lyssnar
och viskar

nästan ohörbart

fram

orden