Staden glittrar av smuts och frost i sken av gatlyktorna
Tågresan som var fridfull och vackert ensam för ett tag sen
Har ersatts av oroliga tankar för min älskade vän
Jag kan inte längre se skönheten i smutsen

Tavlan som var ni har gått sönder i tusen små bitar
Tveksamt i början, som om ni skulle kunna laga den
Med små genomskinliga tejpbitar, med lim, med kyssar
Men jag vet för väl att det var för sent redan från början

Och hon säger

Krasch bang bom
Akta våra fina tapeterna älskade, du blöder på dem
Älskling det ligger glas på golvet vänta jag hämtar dammsugaren
Hjärtat mitt hjärta försvinn inte från mig snälla

Ditt lugn över telefonen gör mig stel av skräck och oro
Ditt lilla skratt när du drar svarta skämt får mig att vilja krypa ihop
Smutsen kryper sakta närmare betongdjungeln
Men du ser bara den glittrande staden täckt av frost

Jag kan inte sluta undra om det är ett tecken
På att den här sagan har fått sitt The End
Sista sidan är skriven, pärmen stängd