Idag när jag rundade om hörnet
på ett hus nere i stan. Då mötte jag
6-7 skolbarn i åldern 9-11 år på trottaren.

Den längsta av dem var en flicka. Hon roade
sig själv och de andra med att sparka emot
en flicka, som var kortast i gänget. Faktiskt ett
helt huvud kortare än den långa flickan.

Den långa flickans fot gick, som en trumvirvel
fram mot den lilla flickans ansikte, nuddade hakan
då skrek jag till och sa: - Vad håller du på med? Sluta!
Då ställde sig en liten kortväxt grabb sig framför mig
och sa: -Vi bara leker, det är bara på skoj...

-Skoj, sa jag, det är väl inte skoj att ha en stor fot
viftandes framför sitt ansikte! Och som slår till en på
hakan... Och vänd till flickan sa jag: -Lägg av med detta
det kan ju sluta riktigt illa... Flickan tog ner foten, men
gapstrirrrade på mig som om jag ramlat ner ifrån ovan...

Folk kom cyklandes, hoppade av cyklarna, ställde
sig att titta på mig och barnen, men de sa inte
ett ord... Men stirrade på mig med stängda
munnar hela tiden!

Tiga är inte alltid guld!