Havet stormade ondskefullt,
Lät ingen komma nära,
Likt en girigt kärring
Som önskade sig alldeles för mycket

Önskade att bli härskarinna
Georgiska, förnöja sig, kartvelibi
Den utvalda, så att de lyssnar,
Läser och accepterar som sin egen.

Det är lättare att lura till människan,
Men en georgier behöver inga skäl,
Om gäster kommer,
Hedras de och skålar utbringas.

Om när man nämner om barndom och sin mor,
De smälter även hårdaste av hjärtan,
Lägg dig här vår syster, du får det sista skynket.
Nej, vi rör dig inte, vilken trams.

Endast havet går inte alls att lura.
Vill du levar i det? Åtminstone gå in.
Vågen sköljer över och du drunknar, försvinner bort,
Torr går man ej ut ur vattnet.

Men vad är havet, gå in i ett övergivet hus,
Där ingen har på länge bot.
Och även om det gör sig till så är det ynkligt
Som det nu bröstar upp sig med en tom balkong.

Men händerna rör inte längre räcket,
Det var länge sedan alla galler revs.
Stanna du här om så för ett dygn bara
En gång i tiden var stället livligt och bebott.

Och dina tankar och drömmar kommer att mogna
Och föras till det spruckna gamla tråget
Du kommer att inse vad för slags folk
Som ännu finns här, lever och andas.

June 2011, Färja Oskarshamn-Visby(Gotland)