för varje chans som drar i mig och bjuder på en hand
famlar jag så lätt brevé och landar ingenstans
jag kan överglänsa solen för att dölja dig en tår
men då nattens mörka skepnad nalkas tappar jag min glans
och
varje gång du ser på mig och tror att du förstår
vill jag skrika för mitt liv att jag är mer än blott en man
för
här inne bor det lika många individer
som det bor många viljor
som det finns inre strider
här bor en joker bakom varje jävla ord jag skriver
en evig smältdeg av sommarsol och vintertider
jag är så mycket mer än vad du ser i kött och blod
så mycket dolde jag i jord när jag skratta högt å log
men
du ser mig som jag ses och lika bra är det
för inget regn kan falla över den som inget vet