Det tangerar rött
eller kanske orange
men vad vet jag
äter bara levande föda nu
väcks långsamt till liv inifrån och ut
det är krispigt ute nästan som dimslöj
Min November nu står vi här igen
men vintern den kommer inte
vi har dödat temperaturen

stänger ute Dockorna, Robotarna
ingen vet något nytt
ingen ser något osytt men mina fingrar ska sticka hål på blindheten
plötsligt slår det an som mot lungornas strängar
ett vibrato i bröstet Som en cello i djupet av magen
the fabric of me ljuder tunglöst med smaklökar över hela huden
tar in toner som verktyg
kraftiga humörsväningar som fartyg
ni har slutat dansa men jag tänker inte släppa taget
Ni missar hela föreställningen
Dessa isvassa gryningar när innergården skimrar rosa och det doftar nyrostat bröd, ni vet?
- ingen är vaken än och allt är som fastfruset ur tiden
jag hoppar mellan stenarna nere i hamnen
samlar allt av värde i en korg
i famnen
ur led är tiden
med en sked av siden
i munnen
och en rädd svensk konsument som är rädd att ta striden
vill inte bli den
som lämnas kall och förvriden
glömd och ensam stupad i den moderna istiden
gömd bakom gardinen, ni vet. med fikabrödet uppdukat
men ingen på tröskeln

herregud vilken mardröm
malström

vad hände sen?
jag tog mitt pick och pack
flyttade, blev Fina Flickan
svalde gifter som små byter bokmärken
blev svag
återfick kraft

rev apelsiner igen och mötte rosa morgnar
i strumplästen

om du bara kunde se vad jag ser
det finns något mer
det finns något mer










det finns något mer
stäng ögonen och du ser

har bara precis börjat samla