de doftar mandarin

kryper in i min famn

och lägger små armar

runt mig som en tröst

som visste de att det är

för dem jag måste orka

och jag börjar plocka

ihop delarna igen

ett par öron

en näsa

en handfull blåmärken

och det där hjärtat

så jag tvingar rösten

försiktigt bära att

tala med dig igen

att försöka höra bortom

din ton och vad du säger

att vara din mamma