Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skivet sommaren 2008, ur min bok Tiennamen.




Margaret och pianokroppen: I kyrkbyn

I kyrkbyn öppnade vi djävulens bibliotek på glänt! Och såg en hövdings nakna testiklar. Kyrkogården som var ersatt med ett casino. Katter som kallades pimpinetta. Vi bar fram tunga polaroidkameror av ocensurerad sorg. Soffgruppen vi låg på var verkligen orange och på den låg vi mörkt röda som höstlöv och körsbär som hade ruttnat. Golvet gav vika där vi gick som en ny kull av konfirmander. Vi var borta med vinden i ett Maryland.

Medan du och Berenike låg nakna pratade ni mycket, men ni nämnde aldrig mig. Hon tittade på din kropp och förundrades. Kalsongerna från hennes sista älskare låg som en förlegad fuskpäls och luktade ammoniak, och hennes oxeltänder låg för obducenten att plocka upp från det sura vinet i dricksglaset. Du anade att du skulle sakna henne och skrev ner hennes nummer på en dollarcheck och lovade att ringa efter avresan. Sedan var ni klädda som innan och satt på en soffa på hennes balkong och teg när samtalsämnena började ta slut. Ni tittade ner på mängder av apotek dit era tomma huvuden bad er att inte gå och ni motstod frestelsen. Jag såg dig vakna med hennes kluvna och darrande lock i din hand. Den luktade mynta och var grön av sjögräs.

Rumskamraten gick ut och rökte sin speciella tobak. Vi löpte sida vid sida i ett maraton där tutten låg i karlens mun och det var som att dia en baby. Jag bad dig att vänta och sade att vi inte är redo. Jag kände skäggstubben och andedräkten från vinintaget och de förtvivlade slagen under hans bälte. Jag smickrar honom med ett nästan ofött barn när händelserna kryllar och han blir som han var i min dröm med något oroligt i blicken, precis som på bilden. Efter midnatt finns en sträcka som ett vitt papper, och vi löper linan ut i de här mardrömslika sommarnätterna när mörkret snart ska falla som ett obehag över vår vän.

Jag satt till vänster och du satt till höger och jag höll henne i famnen. Vi bläddrade bland bilder från kråkslottet men vi var inte med. Vi fastnade inte och det fanns ingen copyright. Det fanns ingen knuffad kaross och jag hade egentligen ingen legimitation att köra en enda meter. Jag körde förbi vårt nästa hotell av bara farten. Du pratade om en blandras och en bisexuell epok och var vit i ansiktet på gravgården om natten, någonstans bland norra Sveriges ljusa nätter och gissningar om var du höll hus. Kvinnan låg drunknad i en hink champagne i kylskåpet bredvid en bränd kaka. Mer upprörd än mig. Mindre fåfäng i sin optik. Hon tog sin sista semester.




Prosa (Roman) av Mattias Holmström
Läst 420 gånger
Publicerad 2011-12-01 07:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mattias Holmström
Mattias Holmström