Ibland så kan jag reflektera över våran blindhet
att vi aldrig respektera livets ändlighet.
Vi springer runt i ring, jagar någonting
vet ej vad det är, skriker, gapar, svär.

Varför kan vi aldrig stanna, vänta till ett slag
sluta att din nästa banna, njuta med behag.
Låta sköna tankar strömma, lägga sig och drömma
leva just i denna stund, tanken är väl sund.

Det är bara när nånting gått snett
som man vaknar upp och frågar sig.
Vad har jag av livet hittills sett
vem är jag kan du alltid fråga dig.

Ibland så måste man fundera över livets gåta
kanske bör vi omvärdera över annat gråta.
Vi söker lyckan i , prylars hysteri
tror allt blir bra, bara man får ha.

Varför är vi aldrig nöjda, med det som vi har
låta nånting enkelt fröjda, trista mörka dar.
Låta barnasinnet tala, titta på en svala
ta fram barnet inom dig, bort med alla nej.