kära lilla lamm
i varm famn

rödspruckna ögon
kvistar av guld
främlingsfientlighet
platsen där allt hände
livet som fortsatte
hennes ärrade armar
stygnen
sysrsans sång i gräset
och det stora allvaret
hennes blundande blick
kantad av medaljonger
och violett iris
kattens spinnande
inslaget i silkespapper
står orden ristade i barken
oändligt djupa brunnar
står stilla sinande

raketer i bibliotek
han sprang vidare över det torra gula gräset

- Det här är mitt liv
han håller upp ett foto på en styckmördad kvinna
- hon skulle aldrig dansat med vargarna
mannen har långt brunt hår och släpig röst
gardinerna i rummet är fördragna
han fuktar läpparna och särar dem till hälften
vänder den uppgivna blicken mot en obestämd punkt långt borta

Kvinnan sträcker ut armarna och ryser av välbehag
de röda lockarna ligger utspridda på satinlakanen
om två veckor kommer maskar att krypa under hennes pärlemovita skinn
och ruttenhet slå mot den som öpnnar dörren till hennes sovrum
men nu



ormen som glider i gräset
giftet som svider
ringlar och kväker
väser
tveegad tungspets
parasit
personlighetsklyvning
hennes klyfta och vita tandrader
det vilda skrattet
det torra prasslet i det höga gräset
slingrandet
av lår
och sylvassa
genitalier





han rör henne genom genomskinliga slöjor
och lägger långsamt en giftduk över hennes bröst
hon ligger still bedövad
i halvdunklet
han kysser hennes förlamde ansikte
och beräknar kyligt hennes
ögonfransar
musiken dundrar det outtalade
värmen i bröstet
en fruktkorg fylld till bredden
säden
fälten av guld
de avlägsna molntäckena
han bäddar ner henne
och vänder sidan med blodfläckarna neråt
han läser tyst ett evangelium
och smärtan äger varenda cell i hans kropp
han skälver under trycket av inandningsluften
och känner rodnaden välla över honom
sedan vänder han och stegar vankelmodigt över det mintgröna linoleumgolvet
öppnnar ytterdörren för att stänga den från andra sidan
tänder trapphuset
trycker på hissknappen
och blir mer och mer avlägsen offret
för varje steg han tar