Jag tänkte skriva ett poem, men
det blev annorlunda än vad jag väntat!
Jag sökte efter betydelse för ordet fredlös
då jag fann mig i mitt filologin.
Jag beslöt mig för att smaka på den en stund.

Fredlös var ett ord som betydde något annat
än jag tänkt och ordet passade ej i mitt poem.
Jag fattade att jag sökte ordet en fakir
och i ett annat avseende ordet en fatalist.
Då föddes noterna till ett alldeles annat poem!

Från första början ville jag skriva om mitt nu,
mina känslor, inre ljud, vad jag gör numera
i en högre ålder, snart som en 73 år gammal,
om jag fånar mig borde det räcka nu
jag är rädd för att jag är en risk för mig själv.

Jag är kanske en fakir, därför att jag torterar mig.
En klok, försiktig herre något även kroniskt sjuk
gör knappast två bilresor ensam till kontinenten,
jag gjorde det och klarade det fint,
jag erfor ingen katastrof.

Jag är även en fatalist. Därför har jag kunnat
möta motgångar med en axelryckning.
Då och då hjälper en kortvarig besvärjelse att glömma,
några fatalister är även mystiker.
Jag är inte vidskeplig.

En fantastisk, rolig bokstav denna F.
Hos mig lever även en freak, en fanatiker, en futurolog.
Som en freak har jag många viktiga livsvärden.
Ibland tycker om att skoja litet, en filur,
alltså inom rimlighetens gränser!

Futurologen är intresserad av futurer,
vilka berör mig minst.
Framtiden, eftervärlden hör till våra barn och deras barn ?!

© Heikki Hellman (111208)