Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min far och hon med horklackar...

Jag trillar
Tills jag slår i marken
Knäcker mina revben
Jag trillade på grund av dig
För att du inte längre
Fanns där
När jag snubblade
På mina egna klumpiga fötter
Där du alltid har stått
Är nu tomt
För far...
Enligt dig är hon viktigare
Och jag
Om jag har tur
Hamnar i andra hand
Om du har tid att hjälpa mig upp
Om jag har tur
Kanske du hjälper mig
Att komma upp
Upp ur skiten
Skiten som du
Har släpat ner mig i
Det var inte mitt val
Inte mitt val att hon skulle vara här
Att hon skulle vara här och förstöra allt
Allt för allt och alla
Hela familjen rasade
När hon satte sina horklackar
Innanför våran tröskel
Och förrändrade dig
Om jag hade fått välja
Hade hon varit kvar
På sin jävla hemort
Med sin föredetta man
Med sina egna barn
Kan inte jag få välja?
Kan du inte se mig?
Om du nu ska vara en far...
Varför är du inte det då?




Fri vers (Fri form) av Penslar
Läst 309 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-12-08 21:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Penslar
Penslar