Jag ser. Alltså jag är inte blind.
Synsinnet, så viktigt att man knappast uppfattar,
även andra betydande sinnen finns.
Hörseln, luktsinnet och känseln bara självklarheter?
Att mista något av sinnen
skulle väcka till verkligheten.
Blunda, inga observationer!
För en blind är andra sinnen mycket viktiga.
Gör en dramaövning!
Lär sig känna andra sinnen.

En tallskog vid havet, scenen.
Uppehållsväder, frisk vind.
Blunda, lova, att inte tjuvtitta!

Min hörsel rörs.
Med det samma hörs ett starkt läte
måsar skriker och skrattar ovanför,
havet sjunger, suckar, susningen kompar
vågorna kluckar mot strandstenar,
enstaka klick över mig
vinden bryter en tallgren.
Havet doftar fuktigt salt, alg, fisk
förruttnande säv.
Vindbyar smeker över kinden, leker i håret

Vågorna skvätter på stenar,
vinden bär en stråle av havsvatten,
väter, i brist på synsinnet, överraskning,
kylig, fräsch, våt, gör en sensation,
en snabb inandning, en liten rysning,
du vet, du har ju erfarit!
Stilla stiger fiskarbåtens " putt-putt" - ljud,
nu kommer båten närmare, sedan dämpas ljudet
en tjärdoftande fiskarbåt kör förbi
som i Doppler fenomenet!

Ögonen blundande, i en frivillig blindhet
fantasin väcker, tanken får vingar!
Vinden bär hälsningen från den gröna ön.
Jag står på ett klipputsprång,
havsluft ett hundra meter nedanför mig,
en vinterstorm rasar i vidöppen avgrund framför.
Nere böljornas turbulens
vågorna kokar vilt i det gröna böljande havet,
Jag tittar ner, jag känner mig yr i huvudet.
Fort bort!

Jag öppnar mina ögon, återvänder till realiteten,
sinnenas värld.

© Heikki Hellman (111216)