På bron,
jag stod,
och tittade ner
Det var långt dit,
ner till vattnet
Skulle jag våga be?
Till fadern,
jag nu skulle svika
Nej,
det var nog ingen idé

Det blåste till lite grand,
vinden tog tag i mitt hår

Jag stod där och tänkte en stund
I sorlet av viskarens lund

Jag öppnade mina ögon
Och tittade ner åter igen

Såg ut över stupet
Och väntade spänt

Om någon skulle komma och säga
Nej, hoppa inte!
Skulle jag hoppa ändå?
Ingen kommer nog, det borde jag förstå
Så jag tar nog och hoppar nu, vi ses aldrig mer min vän