Jag vill inte stirra ner en dag till
Rädd och förlägen inför den storm
Som lager på lager gräver och dämpar
Fågeln och hjälten med skratt på sin kant
Vill du veta vad tomheten lär?

Det finns ingen annan som vill
Sväva och tänka med foten på Norm
Allting är ensamt för slaven som väntar
Den slaven är jag och han kör mot en brant
Vet du hur mycket tystnaden tär?

Vill berätta en saga om utanförskap
Dess inre är hopp och dess yttre är sorg
Men kittlar du åsnan så ger han nog svar
Och stryper du vakuum så ger det nog ord
Sover jag sött eller anar jag krig?

Mellan drömska och verklighet finns det ett gap
Gruppen går samlad på gator och torg
Själv står jag ensam med allt jag har kvar:
Tystnaden du lämnar kvar på ditt bord
Kommer jag någonsin bort från min stig?