Julafton är äntligen över.
Jag har räknat timmarna.
Här sitter jag och känner tårarna -
Ändå var det inte så hemskt som jag föreställt mig.
Dessa röda helgdagar fyller mig med oro -
som växer sig allt starkare och liksom -
håller om min bräckliga själ.

En tid för försoning - en tid för glädje!
Det är julens budskap.
Det är så det borde vara.
Varför är då sorgen ständigt närvarande?
Budskapet når inte oss alla -
det finns ett Vi och ett DEM!
Även när man talar om julefrid.
Varför? Jag vill inte förstå.
Men jag vet vad jag vill...
Låt det bli en vanlig vardag...
Så att dem som är som jag -
kan få andas ett frihetens andetag.