likgiltigheten strömmar från fingrar till tår .
Från tår till armarna .
Frånn armarna till svank.
uuuuuuhhhh där kom gammal äcklig gåshud .
Lika död som en gammal kvällning.
Lika förbrukad som gammal kärlek
och påminnande om något som enång känndes.
vad är meningen med nu.. allt händer sen .
stötande kännslor av hopp kämpar från magen men till synes förjäves.
ingen lyssnar i mej på årdet hopp .
Det ända hopp som finns här är jag som känner mej hopplös.