Jag förlorade mig själv
I virret av att hitta den riktiga jag
Gick liksom vilse
Stormen förändrade landskapet
Allt är nytt

Och jag letar och letar men hittar inte riktigt rätt
Och börjar hata världen
För att den tvingade mig in i det här
Hade mycket hellre velat behålla mina naiva blå ögon
För det gör så ont att hata

Trodde jag var en älskare
Älskade med livet

Nu sitter jag istället i tysta hörn
Och önskade att allt var som innan
Då jag trodde förvirring var en deffination av pojkar

För hur mycket mina föräldrar än har curlat mig
Så sa dem aldrig
Att livet var så stort
Och att hur stor jag än blir
Så förblir livet större