Det är nyfallen snö under mina fötter
och i luften finns det en tung doft av krut
medan röken slingrar sig som en orm upp i luften

Runt omkring mig står tiotals med folk jag inte känner,
folk som inte känner mig heller
men ändå känner vi en gemenskap

Vi kollar upp mot samma himmel, samma fyrverkeri
och kanske upplever vi samma känslor inombords
Upprymdhet, nyfikenhet och förundran

För jag såg antagligen de här människorna förra året
vid samma plats och samma tid
och gjorde samma sak som vi gör nu

Men ändå känns det annorlunda den här gången,
nu lämnar vi 2011 bakom oss och blickar framåt
precis som när vi lämnade 2010 bakom oss.

Trots att fyrverkerierna antagligen är samma sort som förra året
kan jag inte låta bli att låta mitt inre barn komma fram
och förtrollat kolla mot natt himmelen som lyser upp i starka färger

Vissa försöker ta kort på fyrverkerierna
istället för människorna omkring dem...
kanske tror de att fyrverkerierna är vackrare och flyktfullare?

Trots att de nästa år köper liknande raketer
liksom de gör året efter det
medan deras umgänges krets ändras sakta eller snabbt

Jag ler bredare och tar kort på min familj
istället för fyrverkerierna bakom mig
och de verkar tro att jag är knäpp då alla riktar kamerorna mot himmelen

Jag ler ändå medan jag hoppas att kortet jag tog
kommer att vara som nyårs fyrverkerierna
och förbli detsamma även nästa år