Då det händer
att ens kropp är täckt
av fruset hopp, som jag ändå
tror väcks om man inte ger opp
för att igen komma tillbaka
och i varje fall hitta till nå´n liten topp...

Och man blundar ju stort om
en flopp är på väg och man hoppas
att den fort skall drabbas av ett stopp
och till exempel åka på en präktig propp!

Men det kan kännas lite stumt
i kroppen och i tanken och även krumt
men det är väl alltid så innan det ljusnar
fullt ut, då kan det tyckas lite så där skumt
men så fort mörkret på sin svärta är tömd
och ljuset bär då är den dunkla fanan glömd
och som man hoppas för alltid väl undangömd!