Mamma kom tillbaks till köket
som ett helt naturligt spöke
kom direkt från andra sidan
stod där utan gråt och kvidan
i sin stärkta apoteksdräkt
skapade respekt och endräkt
rakryggad och ögleknuten
viljan den var inte bruten
det var dags för julkorten så
så jag fick lämna kurorten och
åka tåg till hennes hemstad
för att hitta något färgglatt

Fann ett kort med glada granar
något skämt om talibaner
det fick duga bra till sonen
men till lilla amazonen
såg jag inget passande bland
julglittret och prasselbanden
jag fick göra nåt därhemma
rita med min egen penna

Återsåg i köket mamma
fast nu var hon inte samma
mera avspänd satt i soffan
korsordet och innetofflor
och sin gamla ylletröja
den som efter sorgeslöjan
dottern ärvt med röda mönstret
mamma såg ut genom fönstret

Började så smått att skapa
julkortet med krita, skrapa
och så fylla i konturer
det blev fullt av små filurer
mamma godkände detaljer
fast vi förr hade bataljer
om prestige och konstförmåga
vågade hon stilla fråga
hur jag gjorde de där korten
jag fick visa ett av dottern
och berätta att vi skapat
hela kortleken för skrapnos
mamma ville gärna bidra
någon annan dag och rita
en ny kortlek med sin dotter
och sin bästa dotterdotter

Frågade jag helt försiktigt
om hon kryat på sig riktigt
hur gick det på apoteket?
var hon ännu med i leken?
jo hon trivdes med procenten
60-70, ledig resten
cancern höll hon hyggligt stången
inget cellgift denna gången