den runda bödeln skrattar konstant
medan han vattnar sin hemliga kryddgård
du trivs bäst i öppna landskap
men jag skördar dig djupt nere
i mitt täta mörker

på andra sidan stan

den förklädde trashanken i slaskens finrum
gömmer även där sin skam
under snytpapper på toaletten
bara de tänder som syns är hela
hans olyckliga kärlek förheligar

alla som besökte mässan vet
att i deras gemensamma mun
bor en kolibri

när alla frejas friare kommit ut
och slaktats av tiden och dödens avvisande hand
står den vite asen kvar
kort, satt och fet rör han sig med bortom metro-grace
stillbild, tavla, film av eisenstein
och vill ge dig rosen
självklart är han inte stum
bara han har passerat alla klichéer vid liv