Deras händer möts, likt kugghjul som tagits från en maskin, för evigt dömd att stå tom, död.

Rosten vittrar bort, den brunröda infektionen börjar skifta till den vackra silverblanka metall som fanns innan.

Fabriken rasslar till och marken rör sig när de kommer närmre varandra.
Den upptäcker en puls och tar nya, stapplande steg.

Likt en gammal, sjuk man som försöker ta sig upp ur sin säng för att en sista gång få se solen reser sig fabriken och börjar slå.
Startar om.