Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När du försvann

Hjärtat mitt sa att det kunde känna
Huvudet mitt sa att allt annat kunde komma i eftehand

Benen mina sa att du var den enda man kunde gå till
Armarna mina sa att du var den enda jag kunde hålla om

Ögonen mina sa att du var den enda jag kunde titta på
Öronen mina sa att du var den edna jag orkade lyssna på

Bröstet mitt sa att du var den enda det värkte för
Knäna mina sa att du var den enda de vek sig för

Armbågarna mina sa att jag skulle stöta undan alla andra
Höften min sa att du var den enda som fick den röra

Munnen min sa att du var den enda jag fick kyssa
Näsan sa att din nacke var den enda den fick borras ner i

Tårna mina sa att du var den enda jag fick sticka in dem under när de frös
Fingrarna mina sa att ditt hår var det enda jag fick pilla med

Axlarna mina sa mig att de skulle luta mot dig
Mina kroppsdelar tog slut så jag sa att det var du jag skulle stanna hos

Du gick

Kom inte tillbaka

Lämnade mig med mina ensama kroppsdelar

Kroppsdelar utan ett tillhöre

Trodde inte jag hade kunnat känna

Det jag nu än kännde

Nu är det borta

Du är borta...




Fri vers av Penslar
Läst 217 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-01-13 17:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Penslar
Penslar