I bockfötter stod vi och såg hur du blev naturlig. En av de tre muserna hade ett abstrakt möte, med legionärer av moll. Fångad i det retoriska läget klädde hon av den svältande fågelskrämman till hans benknotor sköt ut ur dahlians misskötta blad. Vid ett apotek låg de i raseri och täcktes av en skur. Tärnan befann sig en meter ovanför marken. Hon gick på luften, och drog in helium som en spray. Du såg att hon var allergisk mot dig och nekade till vad ni båda hade sett. En tår av cyanid glänste på kinden i spegeln, och flöt under bron med de andra. Påsen med papper var full med "mental nederbörd" och dina slutna ögons vattenfall föll hårt på snabba pingviner i frusna caféer med klonade sällskap. De envisades med att vara sig själva och ramlade huvudstupa ner under giljotinen på ett franskt torg. Makarna och de bittra vinnarna samlades i en excess och en lång pelare av aska fimpades och skingrades för vinden i ett liv som var ett långvarigt oväder. Och lågan på stearinljuset ni satt hukade kring hade slocknat när hösten hade börjat för flera år sedan, hållen som fånge av sina egna barns oberäkneliga liv. Och nedanför scenen viskade sufflösen Cuchulainn ditt förlorade ord som var "tack".