Jag vankar och går runt och går tillbaka och ska koka kaffe, men glömmer vad jag skulle göra och tvättar händerna istället. Skrubbar dem rena från smuts och baciller som grävt gruvor i mina porer, men får för mig att tvålen är smutsig och slutar. Sen röker jag cigaretter och kommer på att jag skulle koka kaffe, men struntar i det. Fast sen kokar jag kaffe iallafall. Och röker fler cigaretter.


Döden växer som ett träd inne i mig, inne i mig, och det växer och växer och växer som cancer. Fast det är ett träd. Ett stort träd. Med solen som lyser på löven. Med skuggor bakom löven. Som regn på löven. Sen ser jag att det är en myra och tänker på hur stor världen måste vara för en myra. Myran tycker nog att jag är trångsynt för att jag är stor. Myror är små men jag är småsint. Jag är stor men myran är storsint. Tänker nog myran.


Nu skärper du dig Simon. Småsinte Simon. Nu heter du Hans och är glad. Glade Hans. Storsinte Hans. Le och skratta. Håll käften. Sen tar du kniven och hugger ihjäl myran. Hugg den i bröstet. Skär sönder den. Skär halsen av den. Döden igen. Du är fan inte bättre än Simon Hans. Dåliga Hans. Jag begraver dig levande din dåliga fan. Jag hatar dig.


Äter nudlar. Vankar av och an. Skriver ner det här. Läser dikter. Skriver att jag läser dikter. Försöker sova. Somnar inte. Skriver att jag försökt sova. Tvättar händerna. Tvålen är smutsig. Slutar skriva nu. Lägger mig i sängen. Drömmer om den storsinta myran. Som begraver Hans levande.