Under rusiga röriga stunder
När Babels torn blivit för högt
När man tagit ledigt från vardagens bekymmer och inte orkar med amorteringsplaner och bilbesiktningar eller att imponera på folk med snygga saker som man köpt för pengar som någon annan bättre hade behövt

Så stannar man upp i staden kvar i två på natten mot lördag eller söndag
- och känner dess puls
strömmen av människor
som i ett blodomlopp
i en förgiftad kropp
mitt i allt smuts
och föraktfulla kommentarer
- känner man sin egen puls slå
och sitt eget berusade blodomlopp
rusa upp mot hjärnan
för att skapa oklara tankar
- men rena från samhällets kvävande normer och systemets Sisyfosmödor

Så inser man att allt i världen är ett

Att avståndet mellan dig och mig - bara är luft

Att din lön och mitt bankkonto (som oftast är tomt) bara är siffror

Att länderna vi kommer från är olika men ändå finns på samma planet

Att det bara är påhittade gränser som försöker hålla oss ifrån varandra
och att vi en dag kan sluta vara främlingar för varandra och inse att det bara finns du och jag.
Ett Vi med bara kärleken för varandra!

...efter en tom blick och ett hånskratt fick jag sova ensam ändå

-

Men i en ny värld
då vi slutat med dessa banaliteter
som att tro att din tro är bättre än någon annans tro
och vi fått tillbaka vår värdighet och insett att vi alla är
fantastiska
vackra
människor
behöver vi inte känna oss ensamma utan vi står ut med varandra med glädje