Från gårdagen en skugga
så sakta sveper hon in
med sina breda vingar
värms själens dystra vrå

Ett stilla andetag
som skådat många dagar
en fläkt ur det förflutna
på hedersamt vis

Likt en upplyst gloria
förför hon det saknade
kärleken som krossats
vid ödets viljeyttring

Hon spelar som sirener
vid horisontens närhet
en melankolisk sång
från kärlekens vingar

Tankar väcks till liv
från gårdagens gärningar
mytomspunna nyanser
när livet stod i månskenet

Skuggorna som rör sig
tydligt där i natten
är sanna som i drömmen
på vita bomullslakan

Ett rö för vindarna
som kommit tillbaka
om än likt en chimär
nuddar hon det sköra