Himmelen kändes så nära
när planeterna smekte mitt hår
ljuset ledde mig på vägen
över ängar som vindarna märkt

Månen sjöng för de ensamma
om vandrarens ensliga mål
hoppet att finna det sköna
och att leva i frihetens värv

Stjärnorna tindrade länge
och lämnade gåtfulla ljus
tankar om kärlek och längtan
tog plats i den mörka natten

Skuggorna kände så nära
i gränderna där som jag gick
de svepte gärna mot kinden
och talade kärlekens språk

Klackarna ekade länge
från mötet i de okändas kvarter
gudinnan som jag där skådat
for bort som en ljusgrön chimär

Musiken svepte i natten
från gatumusikantens ton
den höll sig kvar där gränden
och bjöd till natten en dans

Ljuset det kändes så nära
och äkta i känslornas rov
det väckte sovande själar
och gav dem en livlig blick

Vindarna vaknade stillsamt
i gryningens sköna gemak
morgonen kändes mot kinden
när dagen den räknade in