Här sitter hon, Babelle
från morgon och till kväll
Vid havets lugna strand
gör hon små kakor utav sand

Det är nog svårt att fatta rätt
men på något konstigt magiskt sätt
som gör den lilla ganska nöjd
så växer de i både bredd och höjd

Och som ett stort och mäktigt
torn uppreser sig nu sanden präktigt
och den befolkas utav andar
som ropar till varann och blandar

en massa sånger, skrik och vrål
på jordens alla tungomål
och ropen blir allt värre
de väcker upp Vår Herre

Han stiger nu till jorden ned
och han blir riktigt riktigt vred
Han ropar: Nu så får ni sluta lipa
och aldrig mer ska ni varann begripa

den ene ska inte veta vad den andra vet
och det är straffet för er förmätenhet
Språkförbistring skall nu råda
till men för den som vill hålla låda

Kommunikationsproblemen drabbar jordens länder
Men medan alll det rysliga nu händer
och ingen vet hur man detta löser
så sitter Babelle där och öser

med spaden och med sina händer
alltmedan folk i alla jordens länder
får lära sig att hålla klaffen
om de vill slippa straffen