Ibland
drömmer jag
att du tar mig i hand

och för mig
in till land

Då vaknar jag
av insikten

Insikten om att
trots alla tårar
och alla skratt

var vi aldrig ett vi
du och jag

Vi levde i reflektionen
av ett vi
som inte var ämnat att bli

Betraktande den situation
vi såg i spegelbilden
av det du och jag
som vi önskade vore vi

glömde vi att också leva
i den situation vi faktiskt levde i

Somnar om igen
drömmer lite till

i hopp om att få vakna
till en dag utan saknad

av det som aldrig var

Vill så det som finns kvar
i fruktbar jord
Låta det få gro
i lugn och ro

växa och slå rot

Vill skjuta nya skott
och blomma varje vår
Mina pollen vill jag sprida
med vinden tills de finner
och hinner nå ända fram till dig
som är ämnad för mig
innan du hunnit blomma ut

När sommaren tar vid
våra rötter söker sig
till varandra på lätta fötter
och när sommaren är slut
det blir höst och skördetid

Våra frukter vi tillsammans
avnjuter i eldens sken
nära tätt intill varann
med sammanslingrade
nakna kroppar och ben

Kärlek, hopp och tro
i den mörka, kalla vinternatten
söker finna ro
för att kunna gro
växa och slå rot
i vårt alldeles egna
trygga bo ...

Vaknar igen
till insikten om
att livet är som vatten
livgivande, livsnödvändigt
men likväl inte outtömligt

Vill bara få somna om igen
drömma lite, lite till

För det var en vacker dröm
om än den mest av symbolik
bestod i all sin förgänglighet

utan förankring i någon verklighet

Men oavsett jag blir fattig eller rik
enligt konventionellt logisk mätteknik

kommer jag en dag att finna dig
den kvinna som också söker mig

och då, först då
om inte förr
kommer sann rikedom
i överflöd alltid finnas
innanför vår dörr ...

Detta är inte vad jag hoppas och tror

Det är blott bara en övertygelse
jag inte kan förklara
men likväl vet i mitt hjärta bor!

©Peter Stjerngrim